Veckorna bara rasar förbi... men detta har varit en tuff vecka. Hade inte tänkt prata om detta på min blogg men det blir inte alltid som man tänker   .

Jag ska göra en gastric by pass operation. Har varit under utredning ett bra tag nu och fick klarteken i december att jag får göra den. Så när en annan hoppade av fick jag den tiden så det blev snabbt beslut. Men det passar mej som handen i handsken. Den 31 januari läggs jag in och den  1 febrauari opereras jag om inget annat händer.

Så veckan som varit och nästa vecka ska jag BARA leva på pulver och det är INTE lätt på något sätt. Man kan tänka att det bara är 14 dagar men det är inte BARA... är så hungrig, vaknar hunrig och somanr hungrig. Det jobbigaste är nog att veta att det finns mat och man inte får äta. Jag har faktiskt skött mej, det enda jag ätit utöver pulvret är sallad, gurka och tomater. Det ska ju bara innehålla vatten så det kan ju bara inte vara farligt.   

Det finns milijoner tankar runt det här med operationen och ännu fler kommentarer från min omgivning.

Ganska många om hur smal jag kommer att bli... jag vet inte det... det är absolut inte det som gör att jag går genom det här.

Jag klarar helt enkelt inte av att banta på egen hand, det är uppenbart... Jag vill inte sluta med massa komplikationer p g a min övervikt och diabetesen.

Visst, jag mår bra idag i min diabetes men om tio år hur kommer jag att må då ?

 Nu ska jag dricka mitt te och glo på tv:n.

Tack Micke och Carina för igår !

Herrå !

Jag har ringt min kusin och bett om ursäkt. Det bästa var att hon godtog ursäkten så nu kan vi går vidare. Ibland kan jag vara så plump... och så blir allt bara missförstånd och fel... men som sagt nu vänder vi blad and the life goes on.

I lördags blev vi bjudna till våran lilla "bonusfamilj" på kalas. Stina fyllde 27 år !

Känner med privilegrad att få komma och fira med "tjocka släkten" och ett stort plus att mina hundar får följa med men ska sanningen fram så hade vi nog inte fått komma om vi inte hade tagit med hundarna...    

Det här är Stinas mamma, en underbar kvinna som man bara inte kan låta bli att tycka om. Svennis fjäskar som vanligt... fast han känner nog den här släkten bättre än vad vi gör förhan har varit med på kalas med dom innan. 

Zentaplutten shovar med en guldstjärna på knoppen. Det är så himla roligt att se honom, tänk som de var när vi hämtat honom, han var SÅ rädd för allt och alla. Idag är han med överallt och helst om det vankas mat eller som i detta fallet...

K A K O R och B U L L A R !

Arne hade bakat jättegott, jag sträckte medj till att lukta på allt gott men en liten, liten bit passionstårat unnade jag mej och det var så G O T T !!!!

Tyvärr blev kortet lite suddigt men här är min flicka och hennes Ante, Arne står i bakgrunden.

Leffan vaktar bordet och tittar längtansfullt på godsakerna. Mormors "gubbe" hjälper till.

Med på kalaset var ocå Stinas bror med flickvän och Stinas pappa men jag tröstade inte springa runt med kameran och knäppa kort på alla...   

Några hämningar har jag faktiskt, fast det kan vara svårt att tro det när det gäller Ankan Sterneling, va ?

Måste visa mina fina tulpaner jag fick av Berot och Bengt härom dagen, jag skrev om det men här kommer bildbeviset...

Visst är det underbar färg ?

Jag har en kusin i Jönköping, som för övrigt snart ska sitt tredje barn... mycket spännande... hon har en blogg där hon skriver mycket kloka saker på och ofta har hon underbar bilder oxå... den här har jag snott av henne...

Känns precis som det skulle varit ett foto på mej och Leffan när vi ligger och sover men hur sjutton skulle hon lyckats ta det kortet på oss ??? Ja det finna alltid dubbelgångare säger dom som vet   .

Nu ska jag dricka kaffe och umgås med honom jag lever med...

Var rädda om varandra... Herrå !

I går hade jag tagit semester... Eldkvarn på Konsert och Kongress stod på programmet. Som vanligt hade jag ingen speciell lust innan vi skulle iväg. Jag är helt hopplös ! ofta, ofta känner jag så när jag har planerat något. När jag bestämmer är jag jättetaggad men så när det närmar sej känns det som jag lika gärna kan stanna hemma. Men vi kom iväg och så jäkla bra det var. Plura kav gärnet, det var en kanonkonsert !!

Idag har vi varit på Kalas hos Stina, hon fyller år morron, hela hennes familj var där, oxå vi då. Dom var jättettrevliga och vi hade en kanoneftermiddag innan det var dags att bege sej till jobbet. Att komma till jobbet var inte speciellt upphetsande ska jag lova... blev utskälld av en timvikarie om varför jag satt in en annan istället för honom när jag ska vara sjukskriven !!!!!

Ja, jag orar inte ens kommentera det mer  och i alla fall inte här...

Jag har egentligen en del foton men jag är på jobbet och kan inte föra över bilder här men det kommer senare.

Här om dagen fick jag en jättefin bukett me ROSA TULPANER. Jag älskar ju tulpaner  oxå var dom rosa... Jag fick dom av Berit och Bengt för att jag klipper klorna på Kajsa, vilket jag absolut bara tycker är roligt men jag uppskattar verkligen blommorna.

Saknar familjen Lasse och Pejje... pratat med dom båda i helgen men jag längtar efter att umgås med dom men det kommer nog ta ett tag nu med allt som är i farten. Men jag har en fin bild som jag kan dela med mej av som redan ligger i bildarkivet...

Tur man lite bilder att titta på ibland.

Nu ska jag lägga mej på sängen och bliga på tv:n. Det finns inte så mycket att välja på med tanke på att vi bara har 1:an, 2:an och 4:an. Men det finns alltid något att vila ögonen på.

Herrå !

Det blir ingenting gjort idag... min lediga dag och jag skulle fått så mycket gjort men orken har inte infunnit sej på hela dagen, motivationen finns inte där...

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet ? 

Har pratat med min ena brossa idag och jag kände mej så glad och tillfreds efteråt. Äntligen har han kommit till rätta med sitt liv och han mår bra igen. Han var sej själv hörde jag. Synd bara att det måste kosta något jämt för att det ska bli bra.

En annan sak som hänt idag på det mer personlig planet är att jag fått ett datum till en operation som jag känner mej riktigt motiverad till. Livrädd... men motiverad...

Ja hatar att gå i ovisshet och det har jag gjort från det att jag var på det sista läkarbesöket i december, men nu äntligen vet jag och det känns bra.

Med tanke på det jag skrev härom dagen, angående ett tråkigt samtal... så blev den fortsatta historian att jag fick ett meddelande på facebook.

Så jäkla tråkigt... inte en gnutta förståelse hur jag egentligen mår/mådde. Jag är en person som inte kan prata med andra när jag inte mår bra, jag kan bara prata sen när jag börjar må bättre. Jag kan inte ens prata med Leffan...

I meddelandet blev jag beskylld för att varit snäsig och iskall...hmmmm, man kanske inte orkar tänka på hur man bemöter andra när man mår skit. Men som jag skrev, om man nu vet vad det handlar om när man dåligt psykiskt så kanske man kunde ha lite större förståelse ?   

Men det är inte jag som sagt upp bekanskapen, inte jag som lovar att aldrig mera ring, inte jag som skriver på facebook att " det känns som släkten blir mindre och mindre"...

Min släkt är som den alltid varit, vi har aldrig varit många men jag är tacksam över dom jag har omkring mej.

Oj, oj, oj vad hon låter förnuftig nu fru Sterneling !!!!

Nä, jag vet att jag har mina fel och brister, många har jag, men jag försöker stå för dom och har inga svårigheter att pratat om saker och ting....

Fan, fan, fan, vad jag är G O D I S S U G E N !!!!

Får hämta en tomat   mmmmmmm !

Herrå !

efter våren !

Fy attans så halt det är ute !!!

Stackars alla äldre som ska föröka sej på att ta sej ut. Tur att det finns broddar säger jag bara och ja, jag vet att det är kärringvarning med broddar men det skiter jag i... jag håller mej på benen i alla fall.

Härom kvällen när jag kom hem från jobbet halkade jag precis utanför våran port, precis utanför och kom inte upp, så jag fiskade fram mobilen och ringde in till Leffan som satt och tittade på tv så han fick komma och hjälpa mej upp. Tur att man har lite att landa på får man väl lov att säga...

Snart kommer min lill vita boll hem, han är hos Arne och Stina, men han hade lite svårt att komma till ro så han kommer hem till natten.

Fy så tomt det är när någon av dom inte är hemma. Man har svårt att ta sej för något när det fattas någon. Men jag vet att han har det bra hos familjen Funqvist/Bratthag men givetvis ska han komma hem när det inte är tvång att han måste stanna borta.

Imorron är jag ledig och det är så skönt... älskar mina lediga dagar !

Ha att så bra... Herrå !

Tessan ringde in i tisdags och var precis förtvivlad. Hennes ena knä ville inte hänga med, så jag tog Acke och Primo på en promenad, fick en kopp kaffe och sen körde jag upp henne till akuten. När hon var färdig hämtade jag henne och vi tog ännu en kopp kaffe. Så igår kom hon med dom här fina blommorna och ett gulligt kort. JAG ÄLSKAR TULPANER !

Så Tackk Tessan själv...

Undra varför man aldrig upphör att bli förvånad på andra människor. Ja, det är ju inte så att jag går omkring och tror att jag är felfri och perfekt men jag försöker ialla fall respektera att andra inte tänker och känner som jag. Försöker känna in hur människor mår och ibland putta mina egna känslor åt sidan för att den jag pratar med kanske mår sämre än jag.

Igår hade jag en riktig pissdag, om man nu får uttrycka sej så... fick ett samtal av en person som jag verkligen hade hoppats på skulle förstå hur man kan känna sej ibland. Hade jag bara tänkt lite längre skulle jag inte svarat men nu är det som det blev... Jag fick först frågan om jag mådde dåligt p g a att jag utifall hade festat dagen innan.

?????????

Hade precis berättat att jag varit hemma i Eksjö dan innan... och till saken hör så dricker jag inte om jag mår dåligt, då hoppar jag det...

Sen när samtalet inte blev som personen kanske hoppats på tycke denna att jag skulle gå och lägga mej och vila !!! Tack för rådet !

Och tack för stödet !

Hade bara för en kort stund behövt att någon lyssnade och allra helst någon som verkligen vet vad ångest handlar om...

Usch an säger jag bara så jäkla besviken man kan bli...

Skit i det nu... tur man har fler vänner som tar sej tid att lyssna.

Idag har målarkludden Sterneling varit i gasen...

Jag målade ju om köket här i höstat, på vissa ställen blev det sprickor så träet syntes. Det har jag fyllt i idag, sen har jag målat om lite abdra grejer...

... ljusfatet, krukan och ljuslyktan i samma antikvita som jag målade om saker i köket med. Det bli så frächt med vitt. Men det räckte inte med det...

Köpte för ett par år sen genom partylight det här höstlöv settet. Nu är det som synes inte höstfärger längre utan... Ja, antikvitt...

Leffan tyckte nog inte att jag skulle målat dom men jag var trött på dom och kantstötta var dom oxå så nu syns det inte på samma vis.

I går fick jag ett sms av Micke. Dom är i Norge. Hans krev att dom hittat en lagottokille på 12 veckor till oss. En vit med oranga öron !!!

Vill Ha !

Men efter förnuft resonemang med Leffan. för om Ankan hade fått bestämma hade han kommit hem hit i morron... men förnuftigt nog blev det inte så nu.

Och med tanke på att jag ska opereras nu i vår så var det bäst så här. Men nu berättade Carina för en stund sen, att på Norrköpingsutställningen i augusti eller september kan det vara så att det slinker med en liten vit lagottopuppis    och då kan jag inte säga nej.

Nu ska jag kolla på "Fångarna på fortet" och prassla lite med godispåsen... för imorron har jag visioner, IGEN att börja mitt nya liv och det väl då fan om jag inte ska i alla fall få ett bättre resultat denna gången.

Jag känner mej taggad idag !

Ha en fortsatt trevlig helg och tänk på att ett leende betyder så mycket. Herrå !

Jossan och jag hade sen en tid tillbaka bestämmt att åka till Aneby och hälsa på Leona och de andra. Givetvis valde vi igår när snön bara vräkte ner när vi kom ut på motorvägen... Men vi hade ju ingen bråska så vi tog det lungt och kom både dit och hem med livet i behåll.

Det är så himla enkelt att umgås med Jossan, kan väl erkänna att jag var lite pirrig över att vi skulle umgås en hel dag men det var SÅ himla trevligt. Hoppas jag att vi kommer göra många gånger...

Lite mer bildbevis från dagen...

Min Lilla Skrutprinsessa, jag vet att man alltid brukar säga så om sina egna men hon är absolut den finaste lilla sessa jag någonsin sett. Och hon luktar så gott och är så skön att hålla i.

Dom två översta bilderna har jag snott från Jossans blogg, jag fick inte ett enda kort på Jossan på min kamera. Fats nu ljuger jag, jag tog ett på henne och en stor tjock mumunmamma men det försvann konstigt snabbt från min kamera.

Den söta lilla rosa västen har Leona får  av sina syskon, hon såg ut som en liten primadonna i den. Så fin !

Nu kommer ett kort som jag antagligen INTE får sätta ut men jag tyckte att det var så asläckert !

Kornelia hade färgat håret rosa !!

Inte bara lite rosa utan väldigt rosa. Den färgen skulle jag oxå vilja ha men jag är rädd att jag får sparken från kommune då... Fast då skulle folk få något MER att pratat om för det hör man ju att mina percingar har fått folk att ha ett samtalsämne.

Men jag tycker rosa hår var verkligen superläckert... så varför inte !

Lasse hade bakat Lussekatter men jaghade med semlor så vi orkade inte med både ock... Lasse kommenterade detta lite surt så när jag bad att få smaka en bit blev det blankt NEJ och han stoppade hela lussebullen i truten...

Jobbigt att svälja...

På eftermiddagen åkte vi in en sväng till Eksjö, släppte ut Max en sväng och letade sen reda på Pejje som var ute och röjde Eksjös gator fria från snö. Vi åt en pizza ihop på Via Vinetto det var den enda tid han hann lägga på oss. Men jag var glad att få umgås en stund med honom i alla fall. Är så glad i mitt hjärta för hans skull, det ser ut som han har fått ordning på sitt liv. Och det kändes när jag var nära honom. Har kännt att något inte varit ok dom sista gånger vi träffats.

På väg tillbaka plockade vi Kornelia som skulle hem till Linköping. Det var väl lite bättre väglag på vägen hem men man får koncentrera sej på ett annat sätt när det är snö.

Idag mår jag piss ! Ska inte gå in på det här och nu men magen är inte ok...

Men det är fredag och ledig helg så vi får väl hoppas att det lägger sej...

Ha en skön helg allesmammans... Herrå !

Haft ett litet blogguppehåll men nu är jag tillbaka...

Det nya året rivstartade för min del med både det ena och det andra men det är bra, då vet man att man lever.

Två små tomtenissar kom på besök under julhelgen, dom är kvar men utan mössor...

Fina va ? Chicago var så rolig han  fann sej i att ha mössan på sej.

Ett par veckor innan jul kom min prinsessa Leona på en snabbvisit. Dom hade varit på ett läkarbesök här i Linköping med hennes lilla öra. Besöket var det inget bevänt med men faster blev glad att få pussa på dom tjocka goa kinderna en stund.

Leffan lånade henne en stund oxå i den fina lilla kanindräkten.

Hon luktar SÅÅÅÅÅÅÅ gott och till min stora förtjusning har hon ärvt sin fasters ALLA dubbelhakor... Ha, ha, ha !

Nasse hittade sin plats direkt när dom kom... Leonas bilbarnstol...

Sen hade jag min andra lilla familj på lite tomtegröt och mys... Min, eller rättare sagt VÅRAN, bonusflicka Jossan med Ante...

Mamma Stina och Arne...  

Så blev det julafton och då var vi hos Pejje och firade en underbar julafton i riktig topmtebostil.

Allt var lagom och avslappnat och bara trevligt.

Pejje förbereder julmaten och kolla vem som hjälper till ??? Ovanligt va ?

Leffan hjälper till.

Efter maten blev det Kalle Anka och allas ögonlock trillade lite hit och dit.

Sen lekte vi "Barnen från Frostmofjällen", gick och släppte in hästarna i värsta snöyrvädret med det var skönt för både hundarna och våra trinda magar...

Det smakade bra med kaffe framför öppna brasan och Karl Bertil Jonsson lite senare. För mej känns det inte som riktig jul förrän jag fått se Karl Bertil Jonsson. En tradition jag har som minne efter mamma.

Lilla Max försöker komma med i gemensakapen men Svennis är inte snäll utan leker Herre på Täppan. Max skulle ju kunnat bara ta Svennis som ett kick...

Zenta spelade Allan, han som alltid har sån respekt för nya människor och helst grabbar men han vätrade sej i soffan bland grabbarna.

Nu ska jag jobba...

God fortsättning !

Herrå !