Alla inlägg under januari 2011

Av Annica Sterneling - 29 januari 2011 18:47

Det känns... men det ska bli skönt när det är måndag, på sätt och vis. Då vet jag att snart är det över och jag om några dagar är på väg hem igen.

Hela dygnet går runt på att det snurrar kring operationen men det är väl inte så underligt. Det är ju en grej för livet...


Hundarna och jag gav oss iväg på en utflykt igår. Första stoppet blev i Aneby hos min sessa... ja, och brossan och svägerskan förstås   . Hon sov när vi kom men jag var ju tvungen att smyga in och ta ett kort...

  

Klänningen/koftan fick hon av oss i julklapp och nu passar den men det är svårt att köpa kläder i rätt storlek i denhär åldern, dom växer jättesnabbt och det är ju bra.

  

Vi drack kaffe och släppade i soffan en stund men så....

  

vaknade hon, min lilla Leona. Jag skriver min för det är BARA jag som är faster...

Hon är så fin ! Så perfekt ! Luktar så gott !

    

Blir helt lycklig när jag får hålla i henne och bara vara nära henne.

Men jag måste erkänna att jag blir nervös när hon blir ledsen och än så länge betyder det ju oftast att hon är hungrig och då är det ju bara mamma som kan hjälpa.

Filmade en del som Leffan och jag satt och tittade på när vi kom hem.


Nästa stopp blev Vetlanda, till Anna-Carin, Sessan, Gizmo och lilla Saga... ännu ett underbart litet charmtroll. Tänk om alla barn kunde få ha en Anna-Carin ! Få komma till och vara i centrum till 100 %. Helt underbart... Man kunde bara inte låta bli att tycka om lilla Saga, hon är bara 2 år och använder en hel massa ord. En del av dom är "sagiska" men så duktig hon är.

    

Här dansar Saga och headbangar ! Hon såg helt grym ut i ögonen när hon headbangade som en riktig liten hårdrockare. Så var det till Jay Smith oxå... 

TACK för hjälpen med ögonbrynen A-C ! nu kan jag ligga där på operationsbordet och INTE skämmas över ögonbrynen i allafall...


Sista stoppet blev hos Pejje, tog en kopp kaffe där innan vi begav oss hem i snöyran igen. Två rådjur såg jag på vägen hem. Dom är vackra men man blir skraj när dom står där på vägkanten.


Rinde på en köksmöbel på blocket. Jag har ju målat köket i vitt och har svarta detaljer till så hittade jag det här...

  

Lite dålig skärpamen det är ett perlarbord i kakelplattor med 4 kromfärgade stolar och svarta dynor till. Det bästa av allt är att det finns här på Grengatan så i morronkväll ska vi hämta det, men jag får väl pyssla med möbleringen efter operatioen. Har inte riktigt den energin just nu.


Så har jag velat ha en naken Janne, ett sånt underbart marsvin som Stina och Arne har. Har kollat runt lite men inte direkt hittat någon uppfödare. Alla bor så långt borta. Men så hittade jag en uppfödare i Nässjö som var på G att para. Hade kontakt med henne för någon vecka sen och då sa hon att ett par hade parats och hon var dräktig !

Hon trodde att kullen skulle komma i februari men så... satt det en dag EN puppis där. Han kom att få heta The only one... pratade med tjejeni förrgår och hon sa att om inget annat händer är han VÅRAN !!!!!!! I går stog det på hennes hemsida under bilden på honom att HAN ÄR TINGAD AV A N N I C A ! Tjohoooo !!!

  

Här är han ! Jag älskar honom redan ! Helt underbar färger !

Först 25 februari kan vi hämta honom och jag längtar såååååååå dit.

  

Här är "brossorna" när dom jobbar som datahckers, fast egentligen käkade dom mest av gurkan och morötterna som serverades under arbetspasset.


Tänk vad detaljer kan piffa upp. Nu ska jag ju inte ha kvar kökssoffan men innan jag hittade dom andra köksmöblerna piffade jag upp tre kuddar som bara var svarta från början...

  


Var innne och fikade och fick lite pepptalk av Tessan här om dagen, det var en skit förmiddag men kände mej mycket gladare när jag gick hem. Ja, jag var ju inte där helt ensam, boysen var ju givetvis med och gissa vart Svennis satt...

  

som vanligt i centrum och spelade kungen på gården. Skällde ut alla som räkade gå förbi.


Nu kommer det ett kort på sniskan men jag glömde att vända på det så det får gå för den här gången...

  

Hon log så fint genom rutan när vi vinkade hej då.

Måste berätta... hon har så knubbiga ben så när dom tog av henne strumpbyxorna hade hon små hjärtan på benen efter strumpbyxorna... Det tycker jag va gulligt.


Avslutar med en så fin bild som Pejje hittade en gång när han var på tippen, så fick jag det.... Kan inte förstå varför ?

  

Men kolla på dom så lyckliga dom ser ut. Står säkert och lapar av den första vårsolen. Jag älskar den här bildern...


Var rädda om varandra. Herrå !


Av Annica Sterneling - 25 januari 2011 18:37

Dom sa att det skulle gå bättre och bättre med hungerskänslorna... det funkar inte på mej men jag sköter mej och det är ju huvudsaken. Men det är synd om min omgivning för jag tjatar H E L A tiden om HUR HUNGRIG jag är...

Men så är det ju, man måste offra för att vinna och som sagt det är ju absolut ingen risk att jag magrar av...  


Vi var ju på Eldkvarn, tog några bilder med min mobil och jag har egentligen en riktigt bra kamera i mobilen men ska jag vara ärlig har jag inte lärt mej den så bra men vi vet ju att vi varit där...

   

Som sagt, en helt underbar konsert, han gav allt Plura eller rättare sagt dom gav allt hela Eldkvarn. En kväll att minnas...


Fick en bild på Leona första gången hon prövade äta annat en "puppemat", snott det uttrycket av Katarrina, dom säger så om tuttarna hemma i värmland. Hon fick smaka blåbärspure...

   

Min lilla docka !
Längtar så mycket efter henne...

Ett annat kort jag fick var precis när hon börjat som telefonist, de ska börjas i tid. Bara det inte är pojkvännen... ännu i allfall !

   

Har planer att åka hemmåt på fredag, har ledig dag då så då M Å S T E jag bara träffa henne vare sej jag är välkommen eller inte... men det är jag nog...

Ska hälsa på Anna-Carin, ÄNTLIGEN ! det är så länge sen vi sågs så det är verkligen på tiden. Kan vi gå till Vetlandagrillen och äta en varm, god, drypande pizza ! Eller nej, det blir en påse Nutrilette. Det är i alla fall inte dyrt att bjuda hem mej just nu, maten har jag ju med själv  dessutom. Eller mat och mat...


Klippte hundarna för ett par veckor sen...

  

pälsen som blev efter Svennis kunde man bygga en ny Svennis med. Helt otroligt va ? Fast han blev liten oxå.


Här kommer lite bilder från smågrabbarna som dom kallas här hemma...

      

Älskar mina barn   tänk så tråkigt liv jag hade haft om jag inte mina barn.

Nasse kommer på nätterna och ska vara när, han är absolut ingen knäkisse men i sängen ligger han gärna på armen eller på mej. Aldrig på Leffan, det är tur på olika sätt, Leffan är ju lite allergisk mot katter men det går faktiskt riktigt bra med Nasse... Peppar, peppar ta i trä...

Sen får jag ha det goset för mej själv och det älskar jag...

    

Han är så mjuk och go. Luktar alltid så gott.


På tal om kissar. Fick ett mms idag av Anna-Carin, hon hade varit hos moster och hälsat på och skickade ett kort på mosters nya kisse...

  

Han heter Kissen. Hon hade en Freddy innan men han blev tyvärr sjuk så hon fick ta bort honom.

Det är ju baksidan med att ha djur, man får har dom så kort stund. En sak man måste ha i bakhuvudet när man skaffar dom... 


Ska rekomendera en ny saft, eller jag vet inte om den är ny men den är ny för mej. Det är Fun Light och heter Wild staeberry & Watermelon... supergod !

Luktar sommar när man öppnar korken.


Ha en fortsatt trevlig tisdagskväll.... Herrå ! 

Av Annica Sterneling - 23 januari 2011 15:47

Veckorna bara rasar förbi... men detta har varit en tuff vecka. Hade inte tänkt prata om detta på min blogg men det blir inte alltid som man tänker   .

Jag ska göra en gastric by pass operation. Har varit under utredning ett bra tag nu och fick klarteken i december att jag får göra den. Så när en annan hoppade av fick jag den tiden så det blev snabbt beslut. Men det passar mej som handen i handsken. Den 31 januari läggs jag in och den  1 febrauari opereras jag om inget annat händer.

Så veckan som varit och nästa vecka ska jag BARA leva på pulver och det är INTE lätt på något sätt. Man kan tänka att det bara är 14 dagar men det är inte BARA... är så hungrig, vaknar hunrig och somanr hungrig. Det jobbigaste är nog att veta att det finns mat och man inte får äta. Jag har faktiskt skött mej, det enda jag ätit utöver pulvret är sallad, gurka och tomater. Det ska ju bara innehålla vatten så det kan ju bara inte vara farligt.   


Det finns milijoner tankar runt det här med operationen och ännu fler kommentarer från min omgivning.

Ganska många om hur smal jag kommer att bli... jag vet inte det... det är absolut inte det som gör att jag går genom det här.

Jag klarar helt enkelt inte av att banta på egen hand, det är uppenbart... Jag vill inte sluta med massa komplikationer p g a min övervikt och diabetesen.

Visst, jag mår bra idag i min diabetes men om tio år hur kommer jag att må då ?

 Nu ska jag dricka mitt te och glo på tv:n.


Tack Micke och Carina för igår !


Herrå !






Av Annica Sterneling - 18 januari 2011 17:34

Jag har ringt min kusin och bett om ursäkt. Det bästa var att hon godtog ursäkten så nu kan vi går vidare. Ibland kan jag vara så plump... och så blir allt bara missförstånd och fel... men som sagt nu vänder vi blad and the life goes on.


I lördags blev vi bjudna till våran lilla "bonusfamilj" på kalas. Stina fyllde 27 år !

  

Känner med privilegrad att få komma och fira med "tjocka släkten" och ett stort plus att mina hundar får följa med men ska sanningen fram så hade vi nog inte fått komma om vi inte hade tagit med hundarna...    

   

Det här är Stinas mamma, en underbar kvinna som man bara inte kan låta bli att tycka om. Svennis fjäskar som vanligt... fast han känner nog den här släkten bättre än vad vi gör förhan har varit med på kalas med dom innan. 

  

Zentaplutten shovar med en guldstjärna på knoppen. Det är så himla roligt att se honom, tänk som de var när vi hämtat honom, han var SÅ rädd för allt och alla. Idag är han med överallt och helst om det vankas mat eller som i detta fallet...

K A K O R och B U L L A R !

Arne hade bakat jättegott, jag sträckte medj till att lukta på allt gott men en liten, liten bit passionstårat unnade jag mej och det var så G O T T !!!!

  

Tyvärr blev kortet lite suddigt men här är min flicka och hennes Ante, Arne står i bakgrunden.

  

Leffan vaktar bordet och tittar längtansfullt på godsakerna. Mormors "gubbe" hjälper till.

Med på kalaset var ocå Stinas bror med flickvän och Stinas pappa men jag tröstade inte springa runt med kameran och knäppa kort på alla...   

Några hämningar har jag faktiskt, fast det kan vara svårt att tro det när det gäller Ankan Sterneling, va ?


Måste visa mina fina tulpaner jag fick av Berot och Bengt härom dagen, jag skrev om det men här kommer bildbeviset...

  

Visst är det underbar färg ?


Jag har en kusin i Jönköping, som för övrigt snart ska sitt tredje barn... mycket spännande... hon har en blogg där hon skriver mycket kloka saker på och ofta har hon underbar bilder oxå... den här har jag snott av henne...

  

Känns precis som det skulle varit ett foto på mej och Leffan när vi ligger och sover men hur sjutton skulle hon lyckats ta det kortet på oss ??? Ja det finna alltid dubbelgångare säger dom som vet   .


Nu ska jag dricka kaffe och umgås med honom jag lever med...

Var rädda om varandra... Herrå !


Av Annica Sterneling - 15 januari 2011 22:13

I går hade jag tagit semester... Eldkvarn på Konsert och Kongress stod på programmet. Som vanligt hade jag ingen speciell lust innan vi skulle iväg. Jag är helt hopplös ! ofta, ofta känner jag så när jag har planerat något. När jag bestämmer är jag jättetaggad men så när det närmar sej känns det som jag lika gärna kan stanna hemma. Men vi kom iväg och så jäkla bra det var. Plura kav gärnet, det var en kanonkonsert !!

Idag har vi varit på Kalas hos Stina, hon fyller år morron, hela hennes familj var där, oxå vi då. Dom var jättettrevliga och vi hade en kanoneftermiddag innan det var dags att bege sej till jobbet. Att komma till jobbet var inte speciellt upphetsande ska jag lova... blev utskälld av en timvikarie om varför jag satt in en annan istället för honom när jag ska vara sjukskriven !!!!!

Ja, jag orar inte ens kommentera det mer  och i alla fall inte här...


Jag har egentligen en del foton men jag är på jobbet och kan inte föra över bilder här men det kommer senare.

Här om dagen fick jag en jättefin bukett me ROSA TULPANER. Jag älskar ju tulpaner  oxå var dom rosa... Jag fick dom av Berit och Bengt för att jag klipper klorna på Kajsa, vilket jag absolut bara tycker är roligt men jag uppskattar verkligen blommorna.


Saknar familjen Lasse och Pejje... pratat med dom båda i helgen men jag längtar efter att umgås med dom men det kommer nog ta ett tag nu med allt som är i farten. Men jag har en fin bild som jag kan dela med mej av som redan ligger i bildarkivet...

  

Tur man lite bilder att titta på ibland.


Nu ska jag lägga mej på sängen och bliga på tv:n. Det finns inte så mycket att välja på med tanke på att vi bara har 1:an, 2:an och 4:an. Men det finns alltid något att vila ögonen på.


Herrå !

Av Annica Sterneling - 11 januari 2011 20:12

Det blir ingenting gjort idag... min lediga dag och jag skulle fått så mycket gjort men orken har inte infunnit sej på hela dagen, motivationen finns inte där...

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet ? 


Har pratat med min ena brossa idag och jag kände mej så glad och tillfreds efteråt. Äntligen har han kommit till rätta med sitt liv och han mår bra igen. Han var sej själv hörde jag. Synd bara att det måste kosta något jämt för att det ska bli bra.


En annan sak som hänt idag på det mer personlig planet är att jag fått ett datum till en operation som jag känner mej riktigt motiverad till. Livrädd... men motiverad...

Ja hatar att gå i ovisshet och det har jag gjort från det att jag var på det sista läkarbesöket i december, men nu äntligen vet jag och det känns bra.


Med tanke på det jag skrev härom dagen, angående ett tråkigt samtal... så blev den fortsatta historian att jag fick ett meddelande på facebook.

Så jäkla tråkigt... inte en gnutta förståelse hur jag egentligen mår/mådde. Jag är en person som inte kan prata med andra när jag inte mår bra, jag kan bara prata sen när jag börjar må bättre. Jag kan inte ens prata med Leffan...

I meddelandet blev jag beskylld för att varit snäsig och iskall...hmmmm, man kanske inte orkar tänka på hur man bemöter andra när man mår skit. Men som jag skrev, om man nu vet vad det handlar om när man dåligt psykiskt så kanske man kunde ha lite större förståelse ?   

Men det är inte jag som sagt upp bekanskapen, inte jag som lovar att aldrig mera ring, inte jag som skriver på facebook att " det känns som släkten blir mindre och mindre"...

Min släkt är som den alltid varit, vi har aldrig varit många men jag är tacksam över dom jag har omkring mej.


Oj, oj, oj vad hon låter förnuftig nu fru Sterneling !!!!

Nä, jag vet att jag har mina fel och brister, många har jag, men jag försöker stå för dom och har inga svårigheter att pratat om saker och ting....


Fan, fan, fan, vad jag är G O D I S S U G E N !!!!

Får hämta en tomat   mmmmmmm !


Herrå !







Av Annica Sterneling - 10 januari 2011 21:24

efter våren !

Fy attans så halt det är ute !!!

Stackars alla äldre som ska föröka sej på att ta sej ut. Tur att det finns broddar säger jag bara och ja, jag vet att det är kärringvarning med broddar men det skiter jag i... jag håller mej på benen i alla fall.

Härom kvällen när jag kom hem från jobbet halkade jag precis utanför våran port, precis utanför och kom inte upp, så jag fiskade fram mobilen och ringde in till Leffan som satt och tittade på tv så han fick komma och hjälpa mej upp. Tur att man har lite att landa på får man väl lov att säga...


Snart kommer min lill vita boll hem, han är hos Arne och Stina, men han hade lite svårt att komma till ro så han kommer hem till natten.

Fy så tomt det är när någon av dom inte är hemma. Man har svårt att ta sej för något när det fattas någon. Men jag vet att han har det bra hos familjen Funqvist/Bratthag men givetvis ska han komma hem när det inte är tvång att han måste stanna borta.


Imorron är jag ledig och det är så skönt... älskar mina lediga dagar !


Ha att så bra... Herrå !


Av Annica Sterneling - 8 januari 2011 19:56

  

Tessan ringde in i tisdags och var precis förtvivlad. Hennes ena knä ville inte hänga med, så jag tog Acke och Primo på en promenad, fick en kopp kaffe och sen körde jag upp henne till akuten. När hon var färdig hämtade jag henne och vi tog ännu en kopp kaffe. Så igår kom hon med dom här fina blommorna och ett gulligt kort. JAG ÄLSKAR TULPANER !

Så Tackk Tessan själv...


Undra varför man aldrig upphör att bli förvånad på andra människor. Ja, det är ju inte så att jag går omkring och tror att jag är felfri och perfekt men jag försöker ialla fall respektera att andra inte tänker och känner som jag. Försöker känna in hur människor mår och ibland putta mina egna känslor åt sidan för att den jag pratar med kanske mår sämre än jag.

Igår hade jag en riktig pissdag, om man nu får uttrycka sej så... fick ett samtal av en person som jag verkligen hade hoppats på skulle förstå hur man kan känna sej ibland. Hade jag bara tänkt lite längre skulle jag inte svarat men nu är det som det blev... Jag fick först frågan om jag mådde dåligt p g a att jag utifall hade festat dagen innan.

?????????

Hade precis berättat att jag varit hemma i Eksjö dan innan... och till saken hör så dricker jag inte om jag mår dåligt, då hoppar jag det...

Sen när samtalet inte blev som personen kanske hoppats på tycke denna att jag skulle gå och lägga mej och vila !!! Tack för rådet !

Och tack för stödet !

Hade bara för en kort stund behövt att någon lyssnade och allra helst någon som verkligen vet vad ångest handlar om...

Usch an säger jag bara så jäkla besviken man kan bli...

Skit i det nu... tur man har fler vänner som tar sej tid att lyssna.


Idag har målarkludden Sterneling varit i gasen...

Jag målade ju om köket här i höstat, på vissa ställen blev det sprickor så träet syntes. Det har jag fyllt i idag, sen har jag målat om lite abdra grejer...

  

... ljusfatet, krukan och ljuslyktan i samma antikvita som jag målade om saker i köket med. Det bli så frächt med vitt. Men det räckte inte med det...

  

Köpte för ett par år sen genom partylight det här höstlöv settet. Nu är det som synes inte höstfärger längre utan... Ja, antikvitt...

Leffan tyckte nog inte att jag skulle målat dom men jag var trött på dom och kantstötta var dom oxå så nu syns det inte på samma vis.


I går fick jag ett sms av Micke. Dom är i Norge. Hans krev att dom hittat en lagottokille på 12 veckor till oss. En vit med oranga öron !!!

Vill Ha !

Men efter förnuft resonemang med Leffan. för om Ankan hade fått bestämma hade han kommit hem hit i morron... men förnuftigt nog blev det inte så nu.

Och med tanke på att jag ska opereras nu i vår så var det bäst så här. Men nu berättade Carina för en stund sen, att på Norrköpingsutställningen i augusti eller september kan det vara så att det slinker med en liten vit lagottopuppis    och då kan jag inte säga nej.


Nu ska jag kolla på "Fångarna på fortet" och prassla lite med godispåsen... för imorron har jag visioner, IGEN att börja mitt nya liv och det väl då fan om jag inte ska i alla fall få ett bättre resultat denna gången.

Jag känner mej taggad idag !


Ha en fortsatt trevlig helg och tänk på att ett leende betyder så mycket. Herrå !

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards